Aspartam och Internet

Följande brev trycktes i The Lancet, 3 juli 1999. Det är presenterat här med tillstånd från förlaget som publicerar denna välrenommerade tidskrift.

Patienterna vid vår diabetesklinik har uttryckt sin oro beträffande den information på Internet som handlar om ett samband mellan det artificiella sötningsmedlet aspartam och en rad olika sjukdomar. Vår efterforskning gav mer än 6000 webbsidor som innehöll ordet aspartam, och många hundra av dessa sidor upplyste om att aspartam kunde orsaka multipel skleros, lupus erytematos, Gulfkrigssyndromet, kronisk trötthetssyndrom, hjärntumör, diabetes mellitus mm. Nästan all den erbjudna informationen är anekdotisk och härrör från anonyma källor och är vetenskapligt osannolik.

Aspartam, en dipeptid uppbyggd av fenylalanin och asparaginsyra ihopkopplad med en metylesterbindning, absorberas ej, och blir helt hydrolyserad i tarmen där den producerar de två aminosyrorna och fri metanol. Motståndarna till aspartam hävdar att fenylalaninet och metanolet som frigörs på detta sätt är farliga. I synnerhet framhåller de att metanol kan konverteras till formaldehyd och sedan till myrsyra och därigenom orsaka metabolisk acidos och neurotoxicitet.

Beaktas bör dock att en 330 ml burk läsk sötad med aspartam endast ger ca 20 mg metanol, medan en lika stor volym fruktsaft producerar 40 mg metanol och en dryck med alkohol vid samma volym ger ca 60-100 mg metanol. Mängden fenylalanin är ca 100 mg i en burk dietläsk, jämfört med 300 mg i ett ägg, 500 mg i ett glas mjölk och 900 mg i en stor hamburgare. Mängden intagen fenylalanin eller metanol genom konsumtionen av aspartam är således minimal, jämfört med mängden fenylalanin eller metanol som man får i sig vid intag av annan föda. Kliniska studier har inte kunnat påvisa några toxiska effekter och inte heller någon ökning i plasmakoncentrationer av metanol, myrsyra eller fenylalanin vid ett dagligt intag av 50 mg/kg aspartam (lika med 17 burkar dietläsk dagligen för en vuxen som väger 70 kg) (1,2).

Anti-aspartamkampanjen påstår sig erbjuda en förklaring till sjukdomar som är välkända bland allmänheten. Genom att rikta sig mot ett medel som är kemiskt tillverkat kan kampanjen få komplexa frågor att verka enkla med hjälp av pseudo-vetenskaplig argumentering och selektiv rapportering. Sensationella webbsidors namn (t.ex. aspartamekills.com) pockar på surfarnas uppmärksamhet och desinformationen sprids också vida omkring via chattgrupper och e-post.

Människor konsulterar Internet i medicinska frågor av flera olika orsaker och många användare betraktar on-line källor som pålitliga och välgrundade. Läkare har därför en viktig roll när det gäller att undervisa våra patienter så att de blir omdömesgilla konsumenter av den information som erbjuds på Internet.

Anthony Zehetner, Mark McLean

Inst för Endokrinologi, Westmead Hospital,
Sydney NSW 2145, Australia

Referenser

1. Aspartame. In: Gelman C R, Rumack B H, Hess A J, eds. DRUGDEX® System. Englewood, Colorado: MICROMEDEX, 1998. Edition expires 1999.
   
   
2. Anon. ADA position statement: use of noncaloric sweeteners. Diabetes Care 1991.