Mitt namn är David Hattan och jag är för närvarande tillförordnad direktör för Avdelningen för Hälsoeffektsvärdering inom USFDA (Förenta Staternas Livsmedels- och Läkemedelsadministrationen), Center för Livsmedelssäkerhet och Tillämpad Näringslära. Jag har arbetat med frågor beträffande aspartams säkerhet sedan 1978 och är väl insatt i de säkerhetsstudier som har gjorts för att kontrollera säkerheten hos denna livsmedelstillsats. Det fanns gott och väl 100 olika toxikologiska och kliniska studier gjorda för att fastslå säkerheten hos aspartam innan medlet godkändes för registrering. Sedan aspartam godkänts 1981 av USFDA, har ytterligare många studier gjorts för att följa upp några av de mera trovärdiga rapporterna om biverkningar av aspartam. Här nedan har jag försökt att, i korthet, svara på några av Nancy Markles anklagelser beträffande toxicitet.

1. Rapporter om aspartamintag hos patienter som senare har drabbats av multipel skleros eller systemisk lupus är uppenbarligen inte vetenskapligt hållbara bevis för att aspartam skulle vara ansvarigt för förekomsten av endera sjukdomen. Båda dessa sjukdomar har en benägenhet att pendla mellan bättring och försämring. Det är därför helt möjligt att när patienter slutade använda aspartam råkade samtidigt en bättringsperiod inträda. Enligt min erfarenhet finns inget trovärdigt bevis som antyder att aspartam orsakar multipel skleros eller systemisk lupus.

2. Påståendet att aspartamintag resulterar i produktionen av metanol, formaldehyd och myrsyra: Detta påstående är korrekt. I de gastrointestinala vägarna blir aspartam hydrolyserat till en av sina komponenter, metanol, och de två aminosyror, fenylalanin och asparaginsyra. Metanolen tas upp av kroppens celler och metaboliseras först till formaldehyd och sedan till myrsyra. Det väsentliga, vilket förbigås av Ms. Markle är att upptagningsnivåerna är mycket ringa. Faktum är att det finns andra födoämnen som ger lika mycket och ibland mer metanol, t.ex. citrusfrukter och juice, tomater och tomatjuice. Även högre metanolmängder intas när etanol (alkohol) konsumeras. I slutändan är därför denna metanol vid aspartamintag densamma som den från andra källor. I de mängder som metanol förekommer vid aspartamintag är den lätt och naturligt metaboliserad via den monoxidbiokemiska cykeln till fullständigt ofarliga och naturliga kroppskomponenter.

3. Påståendet att de två aminosyrorna, fenylalanin och asparginsyra har neurotoxiska effekter: Detta är sant för vissa individer och i tillräckligt höga doser. Den enda subpopulationen av individer som är potentiellt känsliga för biverkningar av fenylalanin är patienter med homozygot fenylketoneuri. I sådana fall bidrar själva maten med mycket högre fenylalaninnivåer från proteinet i dieten till avsevärt högre toxicitet för dessa stackars patienter. För de enskilda fenylketoneuriker som önskar hålla noggrann kontroll över intagningsnivåerna av fenylalanin är det möjligt att beräkna mängden fenylalanin i aspartamprodukten eller helt enkelt låta bli dessa produkter. USFDA kräver att aspartamprodukter etiketteras särskilt för fenylketoneuripatienter i syfte att upplysa dem om att produkten innehåller aspartam. Beträffande den andra aminosyran i aspartam, gäller att nivåerna av asparginsyra som intas med aspartam är många gånger lägre än de som är ansvariga för skadliga biverkningar i hjärnan hos djur eller människor. Det är inte klarlagt om datan från djurförsök kan tillämpas på människa. Hur som helst är nivåerna av asparginsyra i samband med aspartamintag långt under de som behövs för att orsaka neurologiska effekter.

4. Det har genomförts många djur- och humanstudier för att utvärdera om aspartam orsakar epileptiska anfall eller ökar känsligheten för sådana anfall. I kliniska studier av vuxna och barn med tidigare epileptiska anfall, framkom inga bevis på ökad förekomst eller svårighetsgrad beträffande anfallen hos individer med tendens till sådana anfall. Flera studier med experimentella djurmodeller har genomförts för att utvärdera den eventuella påverkan aspartam kunde ha på djur med tendens till anfall eller på anfallsaktivitet. Ännu en gång var resultatet detsamma. Ingen påverkan kunde påvisas beträffande anfallens frekvens eller svårighetsgrad.

5. Aspartam har genomgått en omfattande utvärdering beträffande eventuell påverkan på fortplantning. Vidare har man undersökt om medlet kan orsaka förlossningsskador. Inte i några djurtester påvisades någon effekt på experimentdjuren orsakad av aspartam i doser många gånger högre än de som människor utsätts för.

6. Senare anklagelser om att aspartam orsakar en ökning i förekomsten av hjärntumörer hos människor har bestämt avvisats av såväl regering som akademiska forskare.

Internet tillhandahåller ett bekvämt sätt för spridning av all slags information. Tyvärr har mottagaren av informationen ingen möjlighet att bedöma informationens tyngd och verklighetsförankring. Det finns ett antal Internet webbsidor som regelbundet skickar ut information om biverkningar som antas orsakade av aspartam. Denna information är baserad på anekdotiska rapporter som inte kan bekräftas. Legitima försök att bekräfta och upprepa dessa rapporter om biverkningar efter intag av aspartam har inte lyckats påvisa sådana effekter. USFDA fortsätter därför att bedyra att aspartam är bland de mest grundligt testade livsmedelstillsatserna. Senare tillgänglig information fortsätter således att bekräfta tillförlitligheten hos aspartam.

David G. Hattan, Ph.D.
Tf direktör, avd. för utvärdering av hälsoeffekter

Klicka här för att läsa vad USFDA tyckte 1986.